Uddevalla Släktforskare – Länsfängelset – Föreningen Uddevalla Släktforskare bildades 1983 och är en ideell förening som är öppen för alla som är intresserade av släkt- och hembygdsforskning.

Uddevalla Släktforskare har ett sökbart register med 11000 fångar som suttit på Uddevalla länsfängelse över de 73 år fängelset var i bruk.

Bläddra och sök i registret

Länsfängelset, kronohäktet i Uddevalla var ett tydligt exempel på de förändringar i samhället som genomfördes under andra halvan av 1800-talet.

Fästningsstraff
Före fångvårdens humanisering på 1840-talet var det vanligt att fångarna ”satt på fästning”. Det var en brutal och otrevlig tillvaro, mörka och funktiga fängelsehålor där ofta många fångar delade en liten yta. Ofta innebar straffet också mycket hård kroppsarbete, exempelvis med att bygga själva fästningarna. Dödligheten var stor och över vintern kunde upp till 20 procent av fångarna dö. Närmast Uddevalla har vi Carlstens fästning på Marstrand. Fästningens funktion som fängelse upphörde 1854 och de över 200 fångarna överfördes till andra fängelser i området.

Reformer
I USA hade under första halvan av 1800-talet en ny modell för fängelsestraff slått igenom. Det så kallade Philadelphiasystemet byggde på att varje fånge skulle sitta av sitt straff i en egen cell. Tanken var att de skulle spendera sin tid med att i ensamhet reflektera över sitt brott. Det var ett litet steg framåt mot dagens tankar om vård och rehabilitering av fångar, men förhållandena var ändå drägligare än de på fästningarna. Flera liknande tankar prövades under 1800-talet både i USA och England. Det var oftast en kombination av arbete dagtid, under tystnad, och isolering nattetid i enskilda celler så som Auburn systemet från New York.

Även fångarnas behov av motion och frisk luft skulle tillgodoses. Individuella fånggårdar där fången kunde röra på sig byggdes. Dessa var ofta konstruerade i en solfjäderform så att vakterna kunde ha god översyn från en central punkt. Även på länsfängelset i Uddevalla byggdes senare sådana rastgårdar.

Blivande kung Oscar I var i Sverige under 1840-talet mycket engagerad i straffsystemets problem. Han var emot kroppsstraff och arbetade för ett reformerat fångvårdssystem. Han publicerade bland annat debattinlägg i form av en bok ”Om straff och straffanstalter”, ofta benämnd ”Gula boken” tack vare omslagets färg. Prins Oscar såg problemet med att de gemensamma cellerna där många olika typer av fångar spärrades in kunde ge upphov till en spridning av kriminalitet. Det var inte bara det vi idag ser som brott som kunde ge ett fängelsestraff, utan även lösdriveri och arbetslöshet kunde som exempel straffas på det sättet. Det medförde att relativt oskyldiga blandades med mördare och tjuvar. Även barn och ungdomar kunde sättas i samma cell som yrkeskriminella.
Ett straffsystem som byggde på isolering av fångarna skulle både vara mer humant och bättre för samhället.

Straffsystemet i Sverige
I praktiken infördes i Sverige en kombination av Philadelphiasystemet och Auburnsystemet, speciellt på de större centralfängelserna, där fångar kunde få tillbringa början av sitt straff i islolering men efter hand få bli en del av det gemensamma arbetet dagtid. En så stor reform tar naturligtvis tid och gemensamhetsceller kom att finnas kvar under en lång tid paralellt med de nya systemen.
Att utan mänsklig kontakt sitta inspärrad i en cell visade sig såklart påverka fångarna negativt. Psykisk ohälsa var mycket vanligt och över åren reducerades den initiala tiden i isoleringscell: 1892, 1916 och 1934 tog riksdagen beslut om att minska isoleringen. I takt med nya ideal och tankar om vård, öppenhet och rehabilitering förändrades hela fängelsesystemet. Det var dock inte förrän 1946 som cellstraffet avskaffades helt.

Länsfängelset i Uddevalla

Över hela landet byggdes kronohäkten för att kunna inhysa fångarna i individuella celler. Fängelset i Uddevalla pbörjades 1862 och året därpå kunde de första fångarna inkvarteras där. Byggkostnaden uppges vara 70249 kronor.

Fängelset var en gedigen stenbyggnad i tre våningar med 30 individuella celler och fyra gemensamhetsceller.

År 1900 byggdes solfjäderformade rastgårdar där fångarna – fortfarande isolerade – kunde få frisk luft, under övervakning från en centralt placerad vakt.

Fängelset var i bruk fram till den 1 juli 1936. Åren därefter byggdes fängelset om till elevhem för Centrala Verkstadsskolan.

Byggnaden kom att vara placerad mellan Bohusbanan och Herrljungabanans sträckningar strax nedanför vad som idag är Uddevalla Sjukhus. Idag finns endast en järnvägssträckning kvar och fängelset revs 1973 för att ge plats åt motorvägen. Idag är avfarten från Rv 44 i östlig riktning ner mot Västerlånggatan/Fjällvägen belägen på ungefär den platsen.

Källor och vidare läsning
https://en.wikipedia.org/wiki/Separate_system
https://en.wikipedia.org/wiki/Auburn_system
https://popularhistoria.se/samhalle/brott-straff/cellfangelsets-historia
https://www.uddevallabloggen.se/2007/09/fngelset-i-uddevalla.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kronoh%C3%A4ktet_i_Uddevalla
https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/7811
https://carlsten.se/om-carlstens-fastning/
https://slakthistoria.se/slaktforskning/kriminalitet/livet-i-fangelse-pa-1800-talet
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4ngelse#Cellf%C3%A4ngelserna

Petersson Hjelm, Ann-Christine (2011). Fängelset som välfärdsbygge. Institutet för rättshistorisk forskning.